Lyckliga Gränden

Ilskan pyr bland brandpersonal i Lund och Malmö. Orsaken är en förkortad utbildning som ger personer med invandrarbakgrund möjlighet att söka jobb som brandmän.

– Ska man jobba som brand­man anser vi att man ska gå den officiella tvååriga SMO-utbildningen. Inte slinka igenom i en gräddfil på tio månader för att räddningstjänsten vill ha fler brandmän med invandrarbakgrund, säger Jonas Härle.

-----------------------------------------------------
http://sydsvenskan.se/lund/article555333/Brandman-rasar-mot-sarbehandling.html

-----------------------------------------------------

Det uttrycks klagomål och missnöje från brandmännen i förbundet, uttryckt och kanaliserat av jonas Härle i ovanstående artikel, publicerad i Sydsvenskan idag måndag. 


Jag är en av dom som deltar i räddningstjänsten Syds egna interna brandmannautbildning.  Vi jobbar hårt under Rsyds ledning och just nu drillas vi dagligen i rökdykning, kemdykning, vattenlivräddning/ytbärgarutbildning och trafikolyckor. Vi drillas för att kunna handskas med samma problem som dagens utbildade brandmän står inför. Vi utbildas AV brandmän anställda i förbundet.

Jonas säger i artiklen att brandmän ska gå den officiella utbildningen SMO. För bara några år sedan introducerades denna utbildning och då tyckte dom arbetande brandmännen att det enda som dög och fungerade för o bli brandman var den interna brandmannaskolan och att SMO inte var något att ha. Plötsligt är SMO det enda som duger...

Vår utbildning är densamma som många andra brandmän före oss har gått. Vi får lära oss samma saker och ännu mer. Att säga att vi åker snålskjuts och glider på en räkmacka rätt in i gräddfilen är lika fel som att jag skulle påstå att dagens arbetande brandmän i förbundet inte har kompetens till att utföra sitt arbete. Vi utbildas ju av operativa brandmän. Vi har utbildats i RISK av lärare från SMO. Den kompetens vi har samlat på oss under dom här månaderna ska räcka till mer än väl. vi har utbildats i ER regi av er för ER o i slutändan för folket...

Det är med blandade känslor jag deltar i utbildningen. Vi är inte ens klara men redan ställs vi på minuskontot. Vi är inte önskade. Jag har fått höra från flera av mina instruktörer att dom utan tvekan skulle kunna ha mig på bilen och rökdyka med mig. I min värld är det fina ord. Det säger mig att jag duger. Att dom känner sig trygga med mig och att jag har förstått det dom lärt mig. Om vad som är viktigt. Jag känner mig stolt när jag får höra det.

Jag är inte ens bäst i vår klass. Vi har många duktiga blivande brandmän som har jobbat stenhårt dessa 10 månader som vi snart hållit på och som kommer göra ett kanonarbete ute på våra stationer i förbundet.

Det är sorgligt att vi inte får ett bättre bemötande. Alla av oss kommer inte få jobb. Kanske ingen... Intervjuer kvarstår, det ska gallras och några lyckliga få kommer att få gå på Introduktionsutbildningen. Där kan ännu fler gallras bort. Kanske blir vi inga kvar efter det eller kanske är vi jätteduktiga och likvärdiga eller till o med bättre än vissa SMO-elever.

Jag tror på "rätt man på rätt plats"- konceptet... Att vara brandman är ingen lek när det väl gäller. Rätt beslut ska fattas snabbt och du kan inte ångra dig utan man får stå för det man valt. Vi riskerar lika mycket när vi går in i ett brinnande hus. Vi har oxå familjer som kan förlora oss. Även vi blöder, som man säger...

Räddningstjänsten har en värdegrund som ska forma verksamheten och vara ett fundament som samhället ska kunna vila tryggt på. Ledord i denna värdegrund är respekt, lärande, mod, mervärde, professionalism...

Varför vill jag bli brandman? Jag vill rädda liv. Jag bryr mig om människor och jag är bra på att ge mer än folk förväntar sig. Jag har ett naturligt mervärde inom mig. jag är villig att lära mig för att bli bättre och jag respekterar ALLA människor. Jag har mod att möta svårigheter och ser det hellre som utmaningar än problem. Vi är brandmän, vi löser problem...

Allt detta till trots så vet jag att det är många som tror på oss och på det vi gör och det vi vill kunna bidra med. Jag hoppas att vi kommer kunna göra er stolta och att all er ansträngning får utdelning och vi i slutändan accepteras som era likar.

Som sagt, även vi blöder när vi slår oss, även vi riskerar våra liv när vi utför våra jobb. Jag tror inte den som behöver bli räddad bryr sig om vilken bakgrund eller varifrån personen kommer som räddar honom, så länge han blir räddad. Samhället har förväntningar på räddningstjänsten och vi lever upp till dom. Vi är utbildade av räddningstjänsten och vi är här för att rädda liv!

Jag tycker att alla som inte anser att vi borde jobba som brandmän för att vi går den "traditionella vägen", som ju faktiskt majoriteten av brandmännen som jobbar inom förbundet också har gjort, och inte SMO, borde fråga sig vad som egentligen är problemet? Vi ser inget problem, vi ser möjligheter....

//Tomas